EUDR FAQ: svar på de vanligaste frågorna

Det är förordning (EU) 2023/1115 om avskogning. Den kräver att kaffe, kakao, oljepalm, soja, gummi, trä, nötkreatur och de härledda produkter som förtecknas i dess bilaga I endast får säljas i Europeiska unionen eller exporteras från den om de inte kommer från mark som avskogats efter den 31 december 2020, har producerats lagligt och omfattas av en förklaring om tillbörlig aktsamhet.

Från den 30 december 2026 för stora och medelstora verksamhetsutövare och från den 30 juni 2027 för mikro- och småföretag, enligt förordning (EU) 2025/2650. För de produkter som har lagts till genom delegerad förordning (EU) 2026/2102, till exempel snabbkaffe, gäller kraven från den 30 december 2027.

I september 2026 finns det inget sådant förslag: den översyn som Europeiska kommissionen lade fram den 4 maj 2026 behöll datumen och föreslog inga ändringar av förordningen. Vi följer frågan i vår tidslinje över senareläggningarna.

Sju råvaror (nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, gummi, soja och trä) och de produkter som framställs av dem och förtecknas i bilaga I, var och en med sin HS-kod: till exempel kaffe (0901), kakaobönor (1801) eller choklad (1806). Finns en produkt inte i bilaga I gäller EUDR inte för den. Fullständig förteckning: bilaga I till EUDR.

Att råvaran har producerats på mark som inte har avskogats efter den 31 december 2020. Enligt förordningen innebär avskogning att skog omvandlas till jordbruksanvändning. Om odlingen redan var jordbruksmark vid det datumet har ingen avskogning skett, även om det i dag växer skuggträd där: skogsjordbrukssystem räknas som jordbruksplanteringar, inte som skog.

För odlingar på upp till 4 hektar räcker det med en punkt med minst sex decimaler. Är odlingen större än 4 hektar behövs en polygon med hela gränslinjen. Koordinaterna laddas upp i EU:s system i GeoJSON-format.

Ja, så länge förklaringen innehåller geolokaliseringen för varje odling som produkten kommer från. Det som inte är tillåtet är att blanda den med produkter av okänt ursprung: Europeiska kommissionen klargör att massbalans inte godtas. Om en odling inte uppfyller kraven måste dess produktion hållas utanför sändningen.

Den rättsliga skyldigheten ligger hos den verksamhetsutövare som först släpper ut produkten på EU-marknaden, oftast importören: den lämnar in förklaringen om tillbörlig aktsamhet och ansvarar inför sin myndighet. Förordningen ålägger inte producenter utanför EU några direkta skyldigheter, men utan deras uppgifter kan importören inte lämna in någon förklaring.

Geolokaliseringen för varje odling, skördedatum eller skördeperiod, vilka odlingar och vilka kvantiteter som ingår i varje sändning, underlag som visar att ingen avskogning har skett efter den 31 december 2020 samt de bevis på laglighet som krävs enligt peruansk lag, till exempel markrättigheter.

I informationssystemet för EUDR, som finns i TRACES, Europeiska kommissionens plattform. Verksamhetsutövaren loggar in med EU Login och registrerar sig med företagets uppgifter och EORI-nummer. Steg för steg: förklaringen om tillbörlig aktsamhet (DDS) enligt EUDR i TRACES.

Om den tillverkar eller säljer produkter av råvaror som redan omfattas av en förklaring är den en verksamhetsutövare i senare led och lämnar sedan reformen i december 2025 inte in någon ny förklaring. Den bevarar uppgifter om sina leverantörer och kunder och registrerar sig i informationssystemet om den inte är ett litet eller medelstort företag.

Peru är klassificerat som ett land med normal risk i Europeiska kommissionens klassificering (genomförandeförordning (EU) 2025/1093). Det innebär fullständig tillbörlig aktsamhet: att samla in informationen, bedöma risken och minska den när den inte är försumbar. Varje år måste myndigheterna kontrollera minst 3 % av de verksamhetsutövare som släpper ut produkter från länder med normal risk på marknaden. Den förenklade deklarationen finns bara för mikro- eller småskaliga primära verksamhetsutövare i länder med låg risk.

Nej. Information från certifieringssystem och andra system som verifieras av tredje part kan användas i riskbedömningen, men den ersätter inte verksamhetsutövarens tillbörliga aktsamhet. Geolokalisering av varje odling är fortfarande obligatorisk.

Varje medlemsstat fastställer dem, men de måste omfatta böter med ett högsta belopp på minst 4 % av företagets årsomsättning i EU, förverkande av produkterna och av intäkterna från dem, uteslutande från offentliga upphandlingar och offentlig finansiering i upp till 12 månader och, vid allvarliga eller upprepade överträdelser, tillfälligt förbud mot att sälja eller exportera produkterna.

I fem år. Under den tiden bevarar verksamhetsutövaren informationen och underlagen för varje produkt samt ett register över sina förklaringar, och måste lämna dem till myndigheten på begäran.